Hej finns det finns nog inget jobbigare när man mår dåligt psykiskt men kan inte sätta fingret på vad som kan orsaka det :( okej nu har jag gått igenom en del saker i mitt liv som är en stor orsak till detta.

Jag har blivit mobbad i grundskolan väldigt mycket av både elever och personal och allt började för att jag inte kände mig hemma i en särskola och mina lärare märkte att jag kunde mer en mina klasskamrater och istället för att hjälpa mig så jag klara av att komma in på en "vanlig" skola så börja dom mobba mig istället. i 7an blev jag upptryckt i ett metall skåp det träffa mig i naken och låset på skåpet träffa mig i svanken då gick vi i baracker för att skolan blev drabbad av mögel. och i en barack är ju inte väggarna tjocka så lärarna hörde när jag åker in i det och kommer ut.

Ja va sa dom? jo det är ju inte så farligt...
det slutade med att mina föräldrar kommer ner och kör mig till sjukhuset och vi kolla ryggen den vred sig efter smällen så den ser ut som ett S och den har jag problem med idag fortfarande. sen i 9an fick jag knät till vridet i skolan så knäskålen hoppa och hela knät blev blått men jag fick inte lov att söka hjälp så jag tryckte till det själv och kunde inte stödja på det i 2 veckor men det var inte heller farligt tydligen. om jag råkade gå in i en kompis hamna jag hos rektorn men när allt detta hände mig gjorde dom inte ett skit åt det.

Sen så skaffa jag min första egna hund en Jack Russell och ni vet nog hur dom är jävligt envetna och lärarna sa den hunden kommer du aldrig klara av detta va för 1år och 9 månader sen ungefär jag började på hundkurs med han för han va inte lätt men vet ni vad instruktörerna sa? att jag är väldigt duktig som klarar av denna hund och tack vare min hund fick jag möjligheter att vara hjälp instruktör.

visst jag har velat avliva han flera gånger för att han va så jobbig men han lever och våran kontakt går inte att bryta han skäller ännu men det jobbar vi med men det viktiga av allt är att vi älskar varandra. och vi ska försöka förverkliga vår dröm och det är att tävla i agility och lydnad. vi har en jäkla bit kvar men vi är på väg :)

Och det bästa med min Buster är ju att han alltid finns där mina föräldrar har skiljt sig och min morfar har tyvärr gått bort. så min hund är min bästa vän ingen tar hans plats utan han vet jag ärligt inte om jag hade varit den jag är idag.

Som tur e så har jag börjat på ett gymnasium som är hyfsat bra och det är väldigt skönt! och jag har 1 och ett halvt år kvar i skolan 2015 är det dags för studenten :) Och sen har jag världens bästa kille med så nu så försöker jag se framåt fast man har sina svackor.

Nu fick ni reda på lite om mig. nu ska jag in och fika på eat så ni får ha det så bra :) tack för att ni läser min blogg :)